Socialdemokraterna drev 1989 igenom en kommunalisering av skolväsendet som tog ifrån staten ansvaret för skolan, trots protester från såväl en enad lärarkår som från oss i dåvarande Folkpartiet. Ansvaret för finansiering och drift har sedan dess flyttats till 290 kommuner med 290 olika prioriteringar – och facit är nattsvart.
I dag kan det skilja över 70 000 kronor per elev och år mellan den kommun som satsar mest på skolan och den som satsar minst. När de statliga reglerna och ansvaret försvann försämrades också lärarnas arbetsmiljö. Skolbibliotek och läroböcker har lyst med sin frånvaro på många håll. Klasstorlekarna har ökat och lärares tid till planering har minskat betydligt. Förväntningarna på enskilda lärare har på många håll blivit orimliga.
Liberalerna har i regeringen lagt om kursen för svensk skolpolitik. Vi har infört lagkrav på att alla elever ska ha tillgång till läroböcker och bemannade skolbibliotek. Vi skyddar nu lärarnas tid till planering och inför ett tak på hur mycket de ska kunna undervisa. Och vi arbetar med att också lagstifta om mindre klasser.
Vi gör det för att ungas skolgång aldrig får vara ett postkodlotteri där livschanser avgörs beroende på vilken kommun barnet råkar födas i eller hur många hyllmeter böcker det finns i hemmet. Vi gör det för att fler ska vilja arbeta med världens viktigaste yrke.
Nu har vi testat Socialdemokraternas kommunaliseringsexperiment i nästan 40 år. Det är bortkastade år för svensk skola. Vi har nu en majoritet som vill titta på ett förstatligande. Vänstersidan har en majoritet som sätter sig på tvären.
Det är vad valet handlar om i höst. Liberalerna vill ha ett statligt ansvar för skolan. Vill man sätta skolan i första rummet ska man rösta på Liberalerna i valet.